This is a description of how we at Johannas Stadsodlingar (urban farms) and Concinnity together have built Johanna’s aquaponic pilot facility. We want to share how we did it and our thinking behind it. There is quite a lot to think about, so there will be several posts to cover most things.
Three years ago, we at Johannas decided to start a company that produces food in circular production systems on a large scale. We started with fish and vegetables. The method we are going to use for this is called aquaponics. We have experience from cultivation and to start and run companies up to 100 employees. We have been studying circular cultivation systems for many years. However, we have not run an aquaponics operation before and we know that one of the problems people encounter when they start with aquaponics is that they often build a large-scale facility too early. You have to learn how to run an system which contains a mini-ecosystem with fish, bacterial cultures and vegetables. We decided to build a pilot plant at Husby farm in Vallentuna, north of Stockholm. Husby farm is owned by William, who is a partner in Johannas. We chose to use a third (290 m2) of a former dairy farm, which is about 900 m2.
William and Mikael in the old dairy farm at Husby.
If you are going to build an aquaponic facility, large or small, you should study first. We have three sources of information and inspiration that we can recommend.
Our aquaponics design is partly based on a description from the book The Aquaponics Farmer: A Complete Guide to Building and Operating an Aquaponic System, by Adrian Southern and Whelm King.
The Aquaponic farmer, Southern & King.
If you want to run an aquaponic facility on a smaller scale, say 1000 m2 of cultivation area. Then you might be able to cope with what you learn from the books. But we strongly recommend that you participate in some formal training, and example of this is the one-year course Fish and shellfish farming, which is a distance learning course in Sweden. Fish farming is the most sensitive part in aquaponics, and it can be very problematic if the fish dies. In addition, there are legal requirements in Sweden (and probably other countries) to have appropriate training in commercial animal husbandry.
Picture from the Swedish fish and shellfish long distance learning course.
We have also learned a lot from study visits, including at:
There are many more aspects of running an aquaponics facility that you need to have knowledge of. We decided to buid our pilot plant all by ourselves (with a few exceptions), primarily as we think you learn a lot from it. It is a lesson that is well worth it in our eyes, as we intend to scale up what we do much larger, and then we need to understand why things are designed as they are. In your team, you should have at least basic knowledge of the following:
Aquaculture
Vegetable growing
Water chemistry
Ecosystems
Sales and marketing
Business economics, such as accounting etc.
Food safety
Technical systems, such as pumps, oxygen meters, cooling, heating, etc.
Ett övergripande mål för projektet är att i detalj förstå vilka krav som ställs idag på användning av restflöden och insekter i livsmedelskedjan. Det betyder att projektet har levererat en fördjupad kartläggning som är överskådlig. Kartläggningen i sin tur ligger som grund för en framtagen lista på parametrar och processer för kvalitetssäkring av både foder och resursflöden. En rapport finns som visar fördjupning av regelverken och problemställningen kring tillämpningen. Där har myndigheterna en stor roll och idag saknas tydlighet. Det betyder att projektet har kommit en bit men arbetet behöver fortgå. Kontakten med myndigheterna är ännu i sin linda och behöver utvecklas.
Ett viktigt mål för projektet är att sammankoppla de olika delarna i värdekedjan till en helhet för att öka möjligheten till cirkularitet. Leveransen är en analys av regelverket, inkluderande möjliga hinder för cirkulära system och rekommendationer för förbättringar. Projektet levererar också en ökad förståelse för hur en fördjupad användning av digitala verktyg, som blockchain, kan ge förbättrad spårbarhet i hela kedjan och därmed ökar kunskapen kring kvalitet och ursprung, vilket stärker underlaget till myndigheter leder till ökad tydlighet kring regelverken.
Regelverken är mycket mer komplicerade än vi hade förutsett. Myndighetens bedömning av regelverkens tolkning har viss tendens till personlig bedömning vilket innebär stor risk att starta en insektsodling idag där investeringarna är stora för både anläggning och osäkra kontrollprogram. Det betyder att samarbeta över branschgränserna blir än viktigare, även på EU nivå, för att kunna påverka systemet genom gemensam kunskap. Vägen framåt behöver leda till ett gemensamt förhållningssätt kring regelverk. Projektets angreppssätt har varit helt rätt men behöver intensifieras och exemplifieras genom pilotprojekt för ökad förståelse för matsvinns enorma potential och inneboende värden. Initiala studier från branschaktörer visar att cirkulär användning av matsvinn har ekonomisk bärighet. Verifiering innan uppskalning är möjlig.
Ett av projektets fokus var digitala system för spårbarhet: Inom det fältet diskuterar vi utmaningar och möjligheter runt uppskalningen av moderna digitala verktyg för kvalitetssäkring av hela matkedjan. Digitalt baserade spårbarhetssystem kan ge den transparens som är nödvändig för att uppnå den ökade trygghet och förståelse som behövs hos myndigheter, företag samt slutkund, för att kunna fullt utnyttja insekter och matsvinn i ett kretsloppsbaserat matproduktionssystem. Projektet har påbörjat definitionen av en databas som kan ligga till grund för blockchain och spårbarhet. Ägandet av data blir en viktig aspekt som behöver utvecklas.
Detta är en beskrivning av hur vi på Johannas Stadsodlingar och Concinnity tillsammans har byggt Johannas Akvaponi Pilotanläggning. Vi vill dela med oss hur vi har gjort och tänkt. Det är ganska mycket att tänka på, så det blir flera inlägg för att täcka det mesta.
Det är ganska många delar i arbetet att bygga vår pilotanläggning för akvaponi. När vi började så trodde vi att det kanske skulle ta 9 månader att göra jobbet. Vi hade fel. Det tog närmare två år. Vi jobbade mest på kvällar och helgerna under det första 9 månaderna. Efter det så började en av oss att jobba heltid i företaget och under det senaste året har vi också haft ytterligare hjälp på heltid. Vi spenderade inte hela tiden på att bygga, men en stor del av tiden gick åt till bygget.
Byggnaden som vi är i är en ladugård från mitten på 80-talet, på 900 kvadratmeter. Ungefär 55 meter lång och 16 meter bred invändigt.
Först så behövde vi ta bort gammal utrustning, som mjölktanken och traversen för fodervagnen. Nedan är det Micke som kapar I-balken för traversen där vi skulle bygga väggen.
Vi valde att inte använda hela byggnaden för pilotanläggningen, så behövde bygga en avskiljande vägg. Här ser vi när Thomas, Micke och William arbetar på det.
Byggnaden hade inte används (annat än temporärt som ett lager) på nästan 15 år, se vi behövde rengöra allt: väggar, tak, kabelstegar. Det var mycket jobb. Här rengör Anke Johanna taket.
Vi behövde inspektera avloppen för att vara säkra på att de inte hade några alvarliga läckor. Avloppen används till att föra ut avföring från fisken till en extern gödseltank. Här hjälper Rasmus oss med att inspektera rören.
I avloppet hittade vi en padda som bodde där under vintern.
Vi hade bestämt oss för att ha en extern sumptank. Vi behövde veta att den skulle kunna grävas på den platsen vi valt och att den inte skulle nå berggrunden, så vi tog hjälp från en granne som grävde ett testhål med en grävmaskin. ”Testhålet” blev stort nog att vi kunde förbättra det lite för hand (William gräver och Micke mäter in byggnaden) för att senare använda som hål för sumptanken. Hålet blev inte riktigt rakt, som man ser tydligt senare.
Arbete gick lite långsamt så innan vi han göra mer på sumptanken och byggnaden som kom att ligga över den så blev det vinter och hålet fylldes med grundvatten och frös.
Vi byggde en sumptank i trä, som Micke blev nöjd med, som vi senare klädde med en gummimatta.
Det rummet som tidigare hade haft båset för kalvarna skall inredas för att ha bord för sådd och sticklingar. Vi kallar det för sticklingrummet eller kalvrummet. Först behövde vi ett golv så vi kan dra nya avlopp.
Här bygger Micke bord för att ha sticklingar stående i vatten.
VI funderade ganska länge på hur vi skulle hänga upp LED-lamporna. Till slut blev den en ganska enkel konstruktion i trä som faktiskt fungerar riktigt bra. Micke kom fram till en bra design till slut.
Borden täcks med gummidukar.
Att bygga de stora trågen för plantorna var ganska mycket jobb, då golvet lutar ganska mycket. Vi har 10 cm skillnad mellan den högsta och lägsta punkten på trågen på ett avstånd av fem-sex meter. Varje bit måste sågas perfekt och mätas in med laser.
Vi köpte regnvattentankar med formskuren gummiduk som fisktankar. Två stycken som rymmer ungefär 9.5 kubikmeter. Vi rekommenderar inte det valet, men mer om det senare. Här kapar Micke ett hål för utloppet.
Rördragning med 110 mm PVC-U rör från fisktankarna till odlingstrågen. Där ser man också evakueringsbrunnen som vi anlade på lägsta punkten i händelse av översvämning. Den visade sig vara bra att ha framöver vid flera tillfällen.
Parallellt med detta arbete så pågick också arbetet med att bygga vårt sensorsystem. Här visar Stellan den första sensor hubben, som mäter lite olika saker i sticklingrummet: ljus, temperatur, luftfuktighet, koldioxid. Vi lade senare till en sensor till elmätaren. Den agerar ochså som hubb i larmsystemet och har bland annat ett SMS-modem.
Här ser Gabriel när de första datapaketen anländer till vårt datavisualiseringssystem som är baserat på Grafana och Graphite.
Nu behövde vi förbinda vattensystemet inne i byggnaden, fisktankar och odlingstrågen med utsidan där sumptanken kommer finnas. Micke borrar hål i väggen.
Här ser man att vår byggnad är väl isolerad. Vi har ungefär 15 cm cellplast mellan inner- och yttervägg.
Sen började vi bygga på själva byggnaden som sumptanken ligger i. Vi behövde gjuta pelare som grunden skall vila på. Det var riktigt skitväder när Micke och William gjorde hålen för dessa med jordborr.
Vi förbereder ett stabilt och isolerat underlag för sumptanken.
Sedan lägger vi gummiduken som skall vara på utsidan av sumptanken. (Den är i trä, so den behöver skyddas.) Vi fick bra hjälp av Stellan och Gabriel.
Sumptanken ställs dit, och sen lägger vi i den interna gummiduken.
Sumptanken isoleras. Vi täckte dessutom över den så att den inte skulle vattenfyllas av regn.
Påfyllning av grus och jord runt sumptanken. William kör sin stora backlastare från Volvo som vi är jätteglada att vi har haft tillgång till.
Sedan började vi bygga platformen, eller bryggan som vi kallar den, runt fisktankarna, som också filtertanken skall stå på. Vi ser William skruva fast brädor.
Betonggolvet som vi har i byggnaden ligger mer eller mindre i direkt kontakt med marken under, så vi ville isolera odlingstrågen. Dessutom så blir gummiduken mindre känslig om man måste gå på den om det inte ligger en hård yta under. Här har vi en timelapse av installation av isolering, gummimattan och luftstenarna i ett av trågen.
Vi har installerat luftstenar i trågen för att vara säkra på att vi inte får stillastående vatten och tillräckligt med syre för både bakterieodlingen och växternas rötter. Det är möjligt att det blev lite ”overkill”.
Vi behövde också byta alla dörrarna, som vi köpte begagnat.
Vi isolerade fisktankarna i botten, så att de kom i rätt höjd för utloppen och rören. När gummiduken var installerad i tankarna så blev de övertäckta, för att undvika att få byggdamm i dem, tills vi började fylla vatten.
För att dra ned luftfuktigheten i lokalen så valde vi att installera en luftavfuktare. Det blir dyrare i längden än att installera ordentlig ventilation, men tillsvidare så fick det bli en avfuktare.
Sen var det dags att bygga klar sumpboden. Det blev många sena kvällar.
Installation av luftpumparna. Det var bra att vi hade en välisolerad sumpbod att installera dem i. De för ett väldans oväsen.
Elnätverket där vår anläggning ligger är inte bra. Så en reservgenerator är nödvändig. Men, då vi jobbar med levande djur så måste vi ha reservkraft hur som helst. Här kommer en isolerad container för reservgeneratorn.
För att hålla rätt temperatur i vattnet så har vi en luft-vatten-värmepump. För nödfall så finns det också en värmepatron på den ledningen, som elverket klarar att driva.
När vädret blev bättre så kunde vi slutföra taket på sumpboden (Tomas lägger läkt) och måla den.
Vi installerade också ett plexiglaslock på sumptanken så det har lätt att se att luftpumparna fungerar och att vattennivån ligger där vi förväntar oss.
Detaljbild på vattenrör, luft, vattenmätare, eldragning mm.
När vi började fylla vatten i systemet så visade det sig att vi inte gjort rätt när vi limmade rören. Många utav rören behövdes limningen förbättras på innan vi blev av med alla läckorna. Det tog flera veckors arbete. Tips: När du limmar PVC-U rör, ha ymnigt med lim på båda rören. Genomföringar av gummiduk måste ha ordentligt med lämpligt lim.
Vårt första försök med att mata pumpen för trumfiltret använde en tunna och automatisk påfyllning med brunnsvatten. Vi hade problem med att trumfiltret spolade vid fel tillfälle eller för länge. Tunnan räckte inte till. Vi designade om detta helt. Först så bytte vi till att ta vatten från en IBC tank, men till slut så gjorde vi det vi skulle gjort från början: ta vatten från den rena sidan på trumfiltret.
Vi satte en maxnivåsensor som fick driva spolpumpen.
När vi var nöjda med att läckorna var fixade och att filterspolningen fungerade bra så tillsatte Lisa bakteriemedia i bakterietanken (Moving Bed Bio Reactor – MBBR).
Vi matade bakterieodlingen med lite malen fiskmat, men främst med salmiak (ammoniumklorid). Salmiaken tillsattes till en vattenhink dagen innan den skulle användas och sen bubblades den med en akvariepump i 24 timmar för att bli av med en del av kloret. När näringsnivåerna började komma upp (ammonium konverterat till nitrit och nitrit till nitrat) så började vi odla i trågen.
Även utan fisk i systemet och väldigt låga näringsnivåer fick vi igång förvånandsvärt bra tillväxt, som blev ännu bättre när fisken kom.
Men så småningom så kom fisken till vårt system med. Här pratar Tomas med Peter som leverar vår smolt. Vi använder regnbåge i vårt system från 50 gram till 1.2 kg.
Sensorsystemet mäter en rad olika parametrar varje minut. Här kan man se några.
Sensorsystemet levererar data lokalt till en liten dator, men även till vår molntjänst, så att vi kan komma åt den datan på våra mobiltelefoner dygnet runt, utan att öppna det interna systemet mot utsidan.
Sensorlådan i sumpboden pratar också med en väderstation som sitter på taket. (Även när det är nollgradigt ute så har vi 30 C i sumpboden, den kanske blev lite väl välisolerad…, värmen kommer från luftpumparna.)
Induktiv vattensensor på utloppsrören till fisktankarna. Det är ett av systemet som kan skicka larm direkt till våra mobiltelefoner om vattnet slutar att flöda i rören.
Automatisk vattenpåfyllning till sumptanken. Vi tar systemvatten att spola rent trumfiltret med. Det vattnet går till gödseltanken och fiskavföringen och det vattnet blir så småningom gödsel för åkrarna runt gården. Nu ligger vattenåtervinningen i vårt system på ungefär 99.5%, vilket vi tror vi kan förbättra till 99.9% eller bättre när vi börjar processa fiskavföringen för återanvändning i systemet istället för att göra gödsel för åkern av det.
En bild på vår produktion. Det växter fortare och bättre än vad vi hade förväntat oss!
Detta är en beskrivning av hur vi på Johannas Stadsodlingar och Concinnity tillsammans har byggt Johannas Akvaponi Pilotanläggning. Vi vill dela med oss hur vi har gjort och tänkt. Det är ganska mycket att tänka på, så det blir flera inlägg för att täcka det mesta.
Vår pilotanläggning består av 290 m2 i en isolerad byggnad som tidigare var en lagård för kor. Gården byggdes i mitten på 80-talet och var då mycket modern. Vi har tagit en tredjedel av ytan tillgänglig i gårdsbyggnaden. Pilotanläggningen använder tre rum: stora odlingsrummet, på ungefär 220 m2, sticklingrummet 24 m2 och ”packrummet” 20m2. Resten är biytor.
I pilotanläggningen ska vi odla bladgrönsaker, kryddor och regnbåge (ja, nitrifikationsbakterier förstås).
Den första designen var baserad runt IBC tankar och tre odlingstråg med 60 x 120 cm flottar. Utanför byggnaden finns ett område reserverat för sumptanken. Fiskarna skulle vara i IBC tankar. Vi tänkte använda en radial flow separator för att ta bort de grövsta fasta partiklarna och en filterbox för de finare partiklarna. Precis som beskrivet i The Aquaponic Farmer (se del 1).
En av de första designerna av Johannas akvaponik pilotanläggning (version 3).Planskiss på en av de första designerna. (version 4)
I planskissen ovan ser man att vi redan tänkt om med två odlingstråg istället för tre. Ett smalare tråg för flottar från Meteor Systems och ett med mer traditionella flottar från Royal Brinkman (120 x 60 cm). I Meteor flottarna använder vi en mindre substratplugg med betydligt mindre materialåtgång. I Brinkman flottarna använder vi plastkrukor. Vi var inte säkra vad som skulle fungera bäst på den svenska marknaden, så vi ville prova båda.
Då vi har ett betonggolv kan vi inte sänka ned utrustning på ett lätt sätt, så vi undersökte andra alternativ för filtrena. Vi valde att ha ett litet trumfilter istället. Samtidigt började vi fundera på om den fisk vi hade bestämt oss för, regnbåge, inte skulle må mycket bättre i runda tankar. Dessutom så insåg vi att sumptanken skulle behöva ordentligt skydd, så vi började planera en byggnad över tanken. Så småningom vart den byggnaden vårt maskinrum också. Det vart väldigt bra, men det var mycket jobb.
För att ha bättre tillgång till rummet där vi skeppar ut grönsaker så vände vi på designen så att fisktankarna är längst bort från packrummet, samtidigt som det gör att det blir mindre spring runt tankarna (dörrarna är inte där) vilket minskar stressen för fisken. De runda fisktankarna är dessutom mer volymeffektiva.
Runda fisktankar och en omvänd design. (version 8).
Den slutgiltiga designen (nedan) så kan man se att vi la till en ”brygga” runt fisktankarna. Tankarna var så höga att det vore bättre att kunna komma upp lite när man arbetar där, utan att behöva stå på en pall. Samtidigt ville vi få upp bakteriefiltertanken (Moving Bed Bio Reactor, MBBR) från golvet, då vattenhöjden i vår design bestäms av utloppet på filtertanken och få undan rören så man inte behöver kliva över dem hela tiden. Det blev trots allt funderande och tänkande lite fel. Vi har en högre vattennivå än vi tycker är optimalt och det vore ganska mycket arbete att bygga om det för att sänka nivån. Men, som sagt, målet med en pilotanläggning är att lära sig.
Slutgiltig design för pilotanläggningen (version 12).
Anläggningen har 3782 växtplatser i de två trågen, ungefär 3200 växtplatser (beroende på vilka brickor man använder) i borden i sticklingrummet. Vi kan totalt ha ungefär 7000 plantor i systemet samtidigt.
Vattentankarna är på 9.5 m3 var. Vi har en IBC tank som MMBR (1m3). Sumptanken rymmer ungefär 4 m3, men vi använder normalt 2 m3 av utrymmet. Odlingstrågen rymmer tillsammans ungefär 23-25 m3 (beroende på hur hög vattennivå vi sätter). Tillsammans så använder det totala systemet ungefär 35 m3 vatten. Vi har också en IBC tank som kommer att användas som karantän för inkommande fisk och klargöringstank innan slakt.
På den bortre sidan av byggnaden kan man se sumptanksbyggnaden (bortanför de runda fisktankarna) och den blåa kuben är en tremeters container som innehåller ett reservelverk.
Detta är en beskrivning av hur vi på Johannas Stadsodlingar och Concinnity tillsammans har byggt Johannas Akvaponi Pilotanläggning. Vi vill dela med oss hur vi har gjort och tänkt. Det är ganska mycket att tänka på, så det blir flera inlägg för att täcka det mesta.
För tre år sedan bestämde vi oss på Johannas för att starta ett företag som bedriver kretslopsbaserad odling av fisk och grönsaker i stor skala. Metoden vi skall använda kallas för akvaponi. Vi har erfarenhet från odling samt att starta och driva företag upp till 100 anställda. Vi har studerat kretsloppsbaserade odlingssystem under många år. Men, vi har inte drivit en akvaponi tidigare och vi vet att en av problemen folk stöter på när de börjar med akvaponi är att det ofta bygger en storskalig anläggning för tidigt. Man måste lära sig att driva en akvaponi, som innehåller ett mini-ekosystem med fisk, bakteriekulturer och grönsaker.
Vi bestämde oss för att bygga en pilotanläggning på Husby Gård i Vallentuna, norr om Stockholm. Husby Gård ägs av William, som är delägare i Johannas. Vi valde att använda en tredjedel (290 m2) av en före detta mjölkgård, som är på ungefär 900 m2.
William och Micke i ladugården på Husby Gård.
Om man skall bygga en akvaponi, liten eller stor, så bör man studera först. Vi har tre källor av information och inspiration som vi kan rekommendera.
Ska man driva en akvaponi i en mindre skala, säg på 1000 m2 odlingsyta. Då kan man kanske klara sig med det man lär sig från böckerna. Men vi rekommenderar starkt att man går på ettåriga kursen Fisk- och skaldjursodling som går på distans i Lysekil. Fiskodlingen är den känsligaste delen i en akvaponi, och det kan vara mycket problematisk om fisken dör. Dessutom är det lagkrav i Sverige på att ha lämplig utbildning vid kommersiell djurhållning.
YH Fisk- och skaldursodling på distans 210 YH poäng.
Vi har också lärt oss mycket från studiebesök, hos bland annat:
Det är många fler aspekter av att driva en akvaponi att ha kunskap om dock. Vi har byggt vår pilotanläggning helt själva (med några få undantag). Man lär sig väldigt mycket på det. Det är lärdom som är väl värt det i våra ögon, då vi ämnar skala upp det vi gör mycket större, och då behöver vi förstå varför saker och ting är designade som de är.
I sitt team så bör man ha minst grundläggande kunskap om det följande:
Fiskodling
Grönsaksodling
Vattenkemi
Ekosystem
Försäljning
Marknadsföring
Företagsekonomi, som bokföring mm.
Livsmedelssäkerhet
Tekniska system, som pumpar, syremätare, kylning, värme, mm
Studiens syfte är att skapa en förståelse för hur energibalansen för akvaponi ser ut och hur klimatskalet kan påverka energiflödena inom systemet. Detta med bakgrunden av att det finns ett behov av ny teknik och lösningar på matproduktion för att möta den hållbara utvecklingen, där akvaponi kan vara en lösning. Akvaponi är en odlingsteknik som kombinerar fisk- och växtodling i samma system. Detta för att dra nytta av varandras styrkor och svagheter samt för att skapa ett mer cirkulärt system. En av de bidragande faktorerna till en akvaponisk odling klimatpåverkan är dess energianvändning. Därför har rapporten kartlagt energiflödena hos en akvaponisk odling, Johannas stadsodlingar, och jämfört hur dessa energiflöden ser ut om samma anläggning hade använt sig av ett växthus istället för en inomhusodling. På så sätt kommer två olika klimatskal för odlingen att utvärderas. Utöver jämförelsen kommer de två byggnadernas förbättringspotential att undersökas. I jämförelsen mellan de två byggnaderna kom det fram att växthuset har ett två gånger större totalt energibehov än den isolerade byggnaden. Där uppvärmningsbehovet för växthuset är den största bidragande orsaken och större än det totala energibehovet för den isolerade byggnaden. För den isolerade byggnaden bestod uppvärmningsbehovet och elförbrukning till utrustningen för ungefär lika stort bidrag till dess totala energibehov. En förklaring till att behovet av el till utrustningen är nästan lika stort som uppvärmningsbehovet är växtbelysningen som behövs för att kompensera för avsaknaden av solljus. Det uppstod skillnader i hur energibehovet såg ut beroende på vilken årstid det var, där vintern stod för merparten, 35 % för den isolerade byggnaden och 39 % för växthuset av det totala energibehovet för respektive byggnad. I kombination med att sommaren står för nästan allt kylbehov visar det på att det finns ett överskott på värme under sommaren och ett underskott av värme under vintern. Den byggnad med mest potential att sänka sitt totala energibehov är växthuset genom att installera 2-skiktglas och skuggväv. Vilket skulle innebära en möjlig sänkning upp till 80 % av uppvärmnings- och kylbehovet. Den isolerade byggnaden har möjlighet till en produktion av elektricitet på ca 13 – 16 % med hjälp av att installera solceller. Om båda klimatskalens förbättringspotential tas med i beräkningarna är växthuset det med minst totalt energibehov.
Vad blir viktigt för att nå de långsiktiga effektmålen?
Det finns mycket svinn / matavfall. Om vi använder en del av detta kan det räcka till mycket fiskfoder.
Det finns en osäkerhet om hur lagar och regler hänger ihop, gråzoner och ingen vägledning.
Dagens regelverk är inte avsedda för cirkulära system
Resultaten från SOAn visar att flertalet nyckelaktörer har identifierat följande kritiska punkter för implementering och uppskalning av innovationskonceptet:
Lagar & Regelverk för matsvinn och foder
Kvalitetssäkring genom spårbarhet i hela kedjan
Samverkan mellan nyckelaktörernas kompetenser
Enstaka nyckelaktörer identifierade även följande viktiga punkter
Lokal förankring
Samverkan med andra projekt
Pengar för investeringar
Digitalisering blir ett viktigt verktyg för att nå målen
Ett stortantal processer som ingår i ett cirkulärt matproduktionssystem och många av dessa behöver dokumenteras om man vill uppnå god spårning och transparens. Vi tror det är mycket svårt att producera ett säkert cirkulärt matproduktionssystem utan att spårning och transparens baseras på digitala lösningar.
Digitalisering av spårbarhet, transparens är ingen svår teknisk utmaning i sig. En av det främsta identifierade utmaningarna består av att uppnå ett brett upptag av ett digitaliserat system. Ett annan utmaning är hur man uppnår kvalitet på data och urval på vilken data som skall samlas in och vem data delas med. Datautvinning via indirekta metoder i ett större gemensamt system kan uppfattas som en risk för deltagarna och deras affärshemligheter runt deras försörjningskedja. Slutligen så är, baserat på tidigare erfarenhet, befintliga processer och deras förankring inom matproduktionsindustrin troligen en stor utmaning att ändra.
Thomas höll ett uppskattat seminarium på Utvecklingcentrum för vatten i Norrtälje, den 27 februari 2020. Vi lovade att dela med oss av presentationen, ladda ned presentationen i PDF format. (20 Mbyte).
Förenta nationerna förutser en global befolkningsökning med 2 miljarder människor till 2050, vilket motsvara en total befolkningsmängd på nära 10 miljarder människor. Dessutom förväntas ökningen ske oproportionerligt över jorden och koncentreras i delar av världen där livsmedelssäkerheten är låg och produktionen otillräcklig. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) uppskattar att det kommer krävas en produktionsökning med 70% för att möta livsmedelsbehovet för den globala populationen. Att odla fisk som alternativ till konventionellt fiske är en möjlighet att möta den ökande efterfrågan på animaliskt protein då de naturliga fiskbestånden minskar. Akvaponiska odling är ett kombinerat odlingssystem av hydroponisk odling och vattenbruk som möjliggör minskade risker kopplade till övergödning och smitning. Dock är fiskodlingarnas konsumtion av foderfisk problematisk. Insekter är ett av många foderalternativ som ofta nämns som en klimatsmart lösning då insekter är platseffektiva att odla och har en hög förmåga att omvandla biomassa till högvärdigt protein. En art som fått extra mycket uppmärksamhet inom detta område är den amerikanska vapenflugan (Hermetia illucens). Syftet med denna studie var att undersöka om implementeringen av ett insektsbaserat fiskfoder med vapenflugelarver kan sänka klimat- och miljöpåverkan från en fiskodling jämfört med att använda ett konventionellt fiskfoder baserat på ingredienser från vildfångad havsfisk. Detta har gjorts genom utförandet av en litteraturstudie av det konventionella fiskfodret och en livscykelanalys av larvproduktionens påverkan inom dessa fyra miljöpåverkansindikatorer: total energianvändning, klimatpåverkan (GWP), foderfiskkonsumtion (FIFO) och försurning.
Resultatet av studien visade att det framförallt är lokalen för produktionen som konsumerar energi för uppvärmning, ventilation och belysning. Utöver detta visade sig bearbetning av larverna (torkning) vara en energiintensiv process. Från klimatperspektiv är det själva komposteringsprocessen som förorsakar de största enskilda utsläppen av växthusgaser. Resultatet visar vidare att produktionen av den amerikanska fluglarven presterar bättre för de studerade faktorerna än det konventionella fiskfodret och att den således har potential som foderkomponent. Fallstudien visar att den undersökta akvaponianläggningen kan minska sin påverkan inom samtliga effektkategorier jämfört med ett nyttjande av konventionellt foder. Dock är studiens utfall beroende av vilka förutsättningar som finns gällande produktionens geografiska placering och således vilken elmix som nyttjas samt vilken tillgången är på lämpliga substrat såsom matsvinn.
